klarapettersson

Jag minns varje ord du sa, varje sekund, varje minut i din närhet
Med mig bettedde du dig som en poet
Allt du sa var så perfekt sagt
Hur kom det sig att du fick all makt?
När var det allting blev som en lek för dig?
Jag föll för dig, så ropa yay
Det var väl det du ville?
Att jag skulle tro att du inte var som nån annan kille
Jag var din
Men du var aldrig min
Du fanns där hela tiden
Len som siden
Men du var aldrig nära
För en sekund trodde jag att vi var kära
Jag var kär
Man kan undra hur jag aldrig mig lär?
Faller om och om igen
Man kan tro att jag borde tröttna på spel och alla män
Men du hade något extra trodde jag
Du gjorde mig svag
Jag trodde att du var den rätta
Men jag var ju inte hon, den lilla och den nätta
Den du verkligen letade efter
Allt som är kvar av mig nu är bara dina rester
Det är bara bitar som finns kvar
Du borde tänkt dig för innan du mitt hjärta tar
För vad händer nu?
När mitt hjärta har slits itu
Här finns bara jag och du och ett stort mellanrum
När jag ser dig blir jag helt stum
Inget kan bli som förr
För du lämnade mig, lika lätt som att gå ut genom en dörr
Du var någon jag trodde jag kunde lita på
Hur fan kunde du göra så?
Frågan ställer jag mig själv ofta
Och varför kan jag inte glömma sättet som bara du kunde dofta?
Jag vet allt, din lukt, ditt sätt, din röst
För mig finns det inte längre någon tröst
Du var allt
Kanske du trodde det var ballt
Att jag offrade allt för just dig
Vad var det för kul lek så säg?