Kan stå i mitten av nordstan & ändå vara ensam

På sista tiden har jag känt mig låg, nere och främst av allt ledsen. Utan att ha en aning om varför, mestadels är det nog för att skolan tar kål på mig. Det känns som att jag anstränger mig utan resultat, att jag är en besvikelse för alla, speciellt mina föräldrar som har höga krav på mig.

Det värsta av allt är att jag inte kan sätta ord på vad det är som gör att jag mår dåligt, jag borde inte må dåligt egentligen med tanke på att jag underbara vänner och en helt fantastisk pojkvän. Det bara känns som att allt jag gör är en ansträngning, jag har ingen ork längre. I've had enough. Bara ta mig härifrån. I know what you're thinking - what's up with the emokid? Just telling the truth here, that's all. Vissa dagar kan jag må hur bra som helst och jag har inga större problem, bara ibland som det känns som att jag har en tyngd över mig. Idag är en sån dag.